Tvillingkapitäl

Det här ska bli en anteckningsbok - eller kanske två? Ett tvillingband ska det bli, åt Emma Andersson som ska ge mig en handstickad schal i utbyte. Jag älskar att känna hantverkare.

Veronika och drakungen

Så är den äntligen klar!

Texten är alltså skriven av min pappa, Ulf Lundström, och det är han som har målat bilden jag har på framsidan (med en liten Alba som modell) och anfangerna som är tagna ur originalboken. Pop up-bilderna är det jag som har pysslat ihop, både tecknat och konstruerat.

Veronika och drakungen

Minns ni pop up-skissen jag visade förut? Jag är klar med den riktiga versionen nu. Eller, tja, med just det uppslaget i alla fall. Fyra uppslag färdiga, fyra kvar. Det ska nog gå.

Så här ser hon ut!

En (mar)dröm i rosa

Okej, så att alla är med från början - när jag pratar om klot så pratar jag väldigt sällan om såna där runda saker. Klot i bokbindarvärlden är ett överdragsmaterial av tyg som är behandlat för att lim inte ska kunna tränga igenom det.

Då så.

Förra veckan var vi på studiebesök på bland annat Zetatrade i Sollentuna. De säljer papper, klot och annat spännande. Egentligen har de ingen styckförsäljning, men efter en föreläsning om alla olika papper och klot som finns (som var bland det mest inspirerande jag varit på) fick vi gå in till den del av lagret där det fanns olika prover och handla.

Det var då jag hittade Klotet med stort K. Det var något av det mest fantastiska jag någonsin sett. Jag visste att mitt liv skulle kännas tomt och fattigt utan det. Jag köpte genast två meter.

Det är dessvärre inte alla som förstår hur otroligt underbart detta klot är. Lena i min klass kan knappt ta i det. Titeln är för hennes skull.

...och så här blev det på en bok!

Ja, det är glittrigt. Rosa och glittrigt.

Om ni blir chockade över att det här är mitt favoritklot någonsin så känner ni mig inte så bra som ni trodde.

Pappret marmorerade jag i ettan. På något sätt påminner det mig om Batman.

Pågående projekt

Det här är första steget på en bok till vårutställningen på Leksands Kulturhus. 

En bok om folkdräkter i Dalarna som Sara vill ha inbunden. Jag lyckades tappa bort tre sidor från den i går och höll på att få panik. Som tur var hittade jag dem, instuckna på ett annat ställe i boken, innan jag hann ringa Sara och fråga ifall hon verkligen behövde sakregistret...

Mer marmor!

 

Förlåt, jag kan bara inte låta bli. Några papper till! 

Marmorering

Nu har jag till slut (efter ett långt bråk med skrivaren, så klart) scannat några av de papper jag marmorerade förrförra veckan!

 

 

 Jag insåg just att hälften av de som läser det här inlägget bara kommer att förstå hälften av orden, så jag kanske ska förklara lite...

Det jag har gjort här är karmarmor. Man har ett stort kar, till exempel ett sånt som man framkallar foton i (om det säger er mer) och fyller det med riktigt slemmigt tapetklister. Då kan man måla eller stänka färg på ytan (jag har använt akrylfärg utspädd med vatten) och dra mönster i den med kammar och pinnar. Sen lägger man på ett papper (försiktigt så att det inte blir luftbubblor) och när man tar upp det har mönstret fastnat på pappret. Mycket listigt.