måndag 17 december 2012

Ett himmelskt recept


Okej, såhär är det dårå, här kommer Albas Saffranskokoskola, inklusive alla hemliga knep och tips:

1 burk kokosmjölk. Jag har en teori om att eftersom kolakokning handlar om att liksom koka bort vattnet, kan det vara en smart idé att bara ta den tjocka biten av kokosmjölken, och hälla bort den vattninga direkt. Detta ska testas, kanske i morgon. Jag har också en teori om att det går att göra varm choklad på den vattniga kokosmjölken. Vidare rapport kommer. Och jag tror att jag börjar om med receptet.

1 burk kokosmjölk
Typ 2 dl socker
Typ 0,5 dl sirap
En nypa salt
En nypa saffran
Kanske lite vaniljsocker? Det hade jag inte i, men jag tror starkt på det.
En stor portion tålamod

Nedhäll alla ingredienser i en kastrull som är lite större än du tror att den behöver vara. Spara tålamodet, du kommer att behöva det. Koka upp under ivrig omrörning (mest för att det blir roligare så).

Koka på svag värme - sådär lagom så att det bubblar men inte bränner fast - i alldeles för lång tid. Jag menar det. Det tog mig en och en halv timme i morse. Minst. Det är också därför jag tror att det kan vara en bra idé att hälla bort det tidigare nämnda kokosvattnet. Rör om då och då. Se inte på teveserier om du inte har bra självkontroll och kommer ihåg att pausa för att röra om då. Det har jag, naturligtvis, så jag får se på QI samtidigt.

När det börjar tjockna är det dags att hålla lite bättre koll (börja till exempel inte prata med din sambo om inte hon också vet att du gör kola och kan påminna dig då och då...) för när som helst kan den vara klar! Testa detta genom att droppa ner lite massa (förslagsvis medelst en tesked) i ett glas kallt vatten och se om den blir fast nog. Den kommer bli ännu lite hårdare när den svalnat än den hinner bli i vattenglaset så ta det med i beräkningen. Om du i det här steget får för dig att smaka på kolan, så se till att ha en stol i närheten när dina knän viker sig av den sublima smakupplevelsen.

Häll ut den färdiga kolamassan på ett bakplåtspapper (eller två, lagda omlott i en djup plåt om du gör en större sats, tänk då på att hälla på det översta pappret så det inte rinner in i skarven) och låt svalna. Typ över natten eller så. Eller några timmar i alla fall. Du kan ställa ut den om det är kallt, eller in i frysen om du har plats (det har INTE vi), men då blir den kanske för kall och så får du vänta på att den blir rumstempererad innan du kan börja klippa upp den.

För nästa steg är att klippa upp den. Nu, till skillnad från under kokningen, är teveserier helt på sin plats. Ställ datorn på köksbordet och sätt igång ett avsnitt av till exempel Firefly (traditionellt kolaklippningsprogram). Det är en fördel att lyssna i hörlurar, för pappren prasslar rätt mycket.

Klipp kolan i fina bitar. Klipp bakplåtspapper i fina bitar. Sammanför dessa. Det Enda Rätta sättet att göra detta är att först linda in kolan i pappret, sen twista ändarna åt samma håll som pappret är lindat. Är ni med? Det kommer bli uppenbart när ni gör det i alla fall, för gör man på det här sättet, håller twistningen ihop hela alltihopet på ett sympatiskt vis, annars twistar man liksom upp pappret från kolan igen.


Om kolan har blivit för hård, går det att bryta den i bitar och antingen äta som de är med risk för tänderna och livhanken, eller slänga i när man kokar en till sats kola. Då smälter den ihop med den nya kolan, och det gäller bara att hälla upp den lite tidigare den här gången.

Om kolan bli för mjuk, så att den fastnar i pappret, kan man kanske använda den som pålägg, eller ha på glass. Annars går det också att knyckla ner den med bakplåtspapper och allt i en kastrull och smälta på låg värme tills det går att ta ut bakplåtspappret och sedan koka kolan till rätt tjockhet. Jag säger inte varför jag vet detta, men jag vet.


Diska inte ur kastrullen på en gång! Det korrekta sättet är att först låta den svalna (länge! man kan bränna sig ordentligt!), sen skrapa ur allt man kan med en sked och äta, sen ställa kastrullen i blöt. Då löser nämligen kolaresterna upp sig, och det blir superlätt att diska.


Här är lite kola som jag gjorde förra året. Det är vanlig kola (3 dl grädde, 3 dl socker, 1 dl sirap, 3-5 msk kakao, alla tips och knep samma), men den är fin ändå.



söndag 9 december 2012

fredag 20 juli 2012

Vad händer utan en verkstad?

Det kliar i fingrarna efter längtan att göra något kreativt när jag har varit ifrån verkstaden för länge. Mitt lilla rum hos mamma är underbart, men jag har inte riktigt plats att göra annat än lite handsömnad och broderi. Jag som vill binda böcker! Marmorera! Och sedan... händer sånt här.

"Hm, det är ju ränder i tandkrämen, då borde man kunna..."
Solfjädermarmor och dubbelkam.

måndag 11 juni 2012

Hemma igen

Efter en helt galen vecka med flytt från Leksand, nattarbete på chokladfabriken och så besök tillbaka i Leksand för en väns studentfirande, är jag äntligen hemma. Något slags lugn har infunnit sig - idag har jag till och med hunnit sita vid datorn i mer än fem minuter!

Dessutom fich jag en produktivitetskick, så jag har plockat och kanderat blommor som ska bli tårtdekorationer. Det var lättare än jag föreställt mig, men ganska sockrigt och kladdigt.

Jag har blivit bortskämd i Leksand där jag bakade allt bröd själv. Affärsbröd är helt enkelt inte lika gott längre. Så samtidigt som kanderingen såg jag till att baka bröd på det som blivit över av frukostgröten.



måndag 21 maj 2012

Silverbok



Jag sågar...
...och bankar...

...och bygger en bok!

Så här går det när bokbindare får leka med silver.


lördag 28 april 2012

Pappersblommor



Till vernissagen av skolans utställning - pappersblommor som vi lämnade in till floristen och fick i blomsterarrangemang. Spillbitar av marmorerade papper, grenar från ett träd som hade de mest fantastiska nyutspruckna löv jag någonsin sett.

tisdag 24 april 2012

Pergament del ett

Så var det äntligen dags att börja göra vårt eget pergament! Bilderna är tagna av Sandra Merten.

Fårskinnen hade varit insaltade för att hålla sig, så till att börja med gick vi ner till Siljan och sköljde ur dem.

Det var... en upplevelse. Slabbigt och illaluktande, men ganska kul ändå.

...och så i med den i tunnan igen! De var bra mycket tyngre när de var blöta.

Tillbaka på skolan blandade vi till ett kalkbad som skinnen ska få stå i. Det gör att håret lossnar och går att skrapa av.

Tyngd på så att inte locket ramlar av. Nu ska vi röra i dem varje dag i två-tre veckor (beroende på hur varmt det är), sen blir det dags för nästa steg.