måndag 23 december 2013

Vackraste julgodiset någonsin är väldigt lätt att göra

Okej, vi behöver inte prata om det faktum att senast jag bloggade så var det ett julrecept. Förra julen. För ett år sen.
Vi behöver prata om marmorering. Marmorering! Mmm, marmorering. Finns det något bättre? Det skulle möjligen vara godis, då. Så marmorerat godis måste ju vara nästan för bra.
Nä, men allvarligt, det här är världens lättaste och godaste julgodis, nämligen marmorerad ischoklad. Om du inte tycker om ischoklad, så låt inte det stoppa dig. Den här är nämligen ca tusen gånger godare än köpt ischoklad. Och så otroligt fantastiskt snygg, som sagt.




Du behöver:

200g mjölkchoklad
60g kokosfett
Lite mörk choklad. Kanske 30g? Ingen aning, faktiskt. Litegrann, sådär.
Samma mängd vit choklad eller lite mer.

En plåt eller stor bricka med platt botten.
Bakplåtspapper
En kastrull samt tre olika saker att smälta choklad i. Vattenbad, vettni. Och det blir typiskt dåligt att smälta all choklad i samma, poängen går lite förlorad då.
En till kastrull att smälta kokosfett i.
En någonting att dra mönstret med. Jag använde en skum virknål som jag köpte i Vancouver, men jag är säker på att nåt annat kan funka. Ett teskedsskaft, till exempel, om du inte hittar nåt roligare.
Plats i kylskåpet att ställa in din plåt eller bricka.

Okej? Då kör vi.

Smält mjälkchokladen i vattenbad. Det betyder alltså att du kokar upp några centimeter vatten i botten av en kastrull och ställen en tallrik (eller litermått i plåt, eller vad du vill) fyllt med choklad över den, så att chokladen smälter. Eller det är så jag gör i alla fall. Om jag har missuppfattat konceptet vattenbad, så säg inget. Jag är nöjd med att leva i en lögn i så fall.

I alla fall.

Smält mjälkchokladen. I vattenbad. Eller på vilket sätt du vill. Jag tycker inte om mikrovågsugnar, men om du har en är det ingen som hindrar dig från att använda den. Om inte jag är där, då kanske jag tittar lite elakt på dig.

I alla fall.

Smält mjölkchokladen. Passa på att smälta kokosfettet samtidigt. Det kan du göra direkt i en kastrull, på ganska låg värme. Kokosfett kan bli supervarmt och otäckt, så låt bli att ha för hög värme eller glömma det på spisen, okej?

När du är klar med detta smältande, kan du hälla ner mjölkchokladen i kokosfettet, och använda vattenbadet till att börja smälta den vita chokladen. Sen rör du ihop mjölkchokladen och kokosfettet. Det tar ett tag (inte ett långt tag, men ändå) att få dem att blandas ordentligt, det är därför jag tänkte att du skulle passa på att börja smälta den vita chokladen under tiden, liksom.

Lägg ett bakplåtspapper på brickan, plåten eller vad du nu valde. Huvudsaken är att det är något platt. Mina ugnsplåtar har liksom en upphöjning i mitten, så dem kan jag till exempel inte använda.

Häll ut ischokladen (för genom att blanda mjölkchokladen med kokosfett har den magiskt förvandlats till ischoklad!) på bakplåtspappret. Gegga ut den lite med skeden så att det täcker en lagom stor yta.

Har den vita chokladen smält? Fantasktiskt! (Jag låtsas att den har smält, så att jag kan fortsätta här.)
Då ställer du den mörka chokladen på smältning istället.
Sen tar du en sked och häller försiktigt vit choklad i horisontella streck över hela ischokladytan. Och när jag säger försiktigt så menar jag det. Vit choklad är ett elände att jobba med. Den kommer bara att vilja landa på ytan i stora klumpar. Du får försöka göra så många och smala streck du kan, men det okej om det inte går så bra. Det blir fint ändå.

Den mörka chokladen borde ha smält nu. Det går oftast mycket snabbare, och den är dessutom lättare att ringla ut. För det ska du göra, på samma sätt som med den vita chokladen. Fast smidigare. Hurra!

Nu tänker jag mig att du är klar med streckandet. Då tar du vad du nu hittade istället för en skum virknål från Vancouver (som sagt, baksidan av en tesked, ett penselskaft eller en tändsticka, vad som helst går bra) och börjar dra streck uppifrån och ner. Dra dem tätt och fint. Se upp så det inte samlas för mycket choklad på din petgrej, då kan den droppa och förstöra mönstret.


Snyggt! Och du ser att min vita choklad har varit ganska omedgörlig, men att det inte gör något för det blir bra ändå. 
Okej, när du har dragit streck uppifrån och ner över hela ytan, vill jag att du drar streck snett över. Först  uppifrån vänster och ner mot höger, sen uppifrån höger och ner mot vänster. Tillåt mig att illustrera i paint.

Såhär. Fast bättre. På riktigt ser det mer ut så här.


Ser du? Här har jag alltså bara hunnit börja med de andra strecken. Och så när det är färdigt ser det ut så här:


Helt fantastiskt! Okej, nästa steg är viktigast typ. Gå och kolla så att du har plats att ställa in brickan i kylskåpet, och att den kommer att kunna stå plant. Du kan också ställa ut ischokladen för att stelna, förstås, nu när det är vinter och nästan kallt, men inte om det blåser. Jag säger inte hur jag vet, men jag vet hur jobbigt det blir när vinden tar tag i det utstickande bakplåtspappret och viker det över ditt perfekta mönster... hur som helst, se till att ha någonstans kallt att ställa chokladen.

När du har försäkrat dig om en bra plats, kan du lyfta dit chokladen. Försiktigt. Det vora ju rätt synd om den rann åt sidan och förstördes nu, liksom. 

Låt chokladen stelna. En halvtimme åtminstone, även om du är otålig. Sen kan du antingen leverera den som den är till julmiddagen (för maximal beundran) eller bryta/skära i bitar och lägga i en burk med bakplåtspapper mellan lagren. Kom ihåg att ställa i kylskåp ett bra tag innan ischokladen ska ätas, annars blir det inte alls lika gott.

Mönstret jag har beskrivit kallas solfjädersmarmor. Du får såklart göra precis vilket mönster du vill, men det här är snyggast. Säger jag.



måndag 17 december 2012

Ett himmelskt recept


Okej, såhär är det dårå, här kommer Albas Saffranskokoskola, inklusive alla hemliga knep och tips:

1 burk kokosmjölk. Jag har en teori om att eftersom kolakokning handlar om att liksom koka bort vattnet, kan det vara en smart idé att bara ta den tjocka biten av kokosmjölken, och hälla bort den vattninga direkt. Detta ska testas, kanske i morgon. Jag har också en teori om att det går att göra varm choklad på den vattniga kokosmjölken. Vidare rapport kommer. Och jag tror att jag börjar om med receptet.

1 burk kokosmjölk
Typ 2 dl socker
Typ 0,5 dl sirap
En nypa salt
En nypa saffran
Kanske lite vaniljsocker? Det hade jag inte i, men jag tror starkt på det.
En stor portion tålamod

Nedhäll alla ingredienser i en kastrull som är lite större än du tror att den behöver vara. Spara tålamodet, du kommer att behöva det. Koka upp under ivrig omrörning (mest för att det blir roligare så).

Koka på svag värme - sådär lagom så att det bubblar men inte bränner fast - i alldeles för lång tid. Jag menar det. Det tog mig en och en halv timme i morse. Minst. Det är också därför jag tror att det kan vara en bra idé att hälla bort det tidigare nämnda kokosvattnet. Rör om då och då. Se inte på teveserier om du inte har bra självkontroll och kommer ihåg att pausa för att röra om då. Det har jag, naturligtvis, så jag får se på QI samtidigt.

När det börjar tjockna är det dags att hålla lite bättre koll (börja till exempel inte prata med din sambo om inte hon också vet att du gör kola och kan påminna dig då och då...) för när som helst kan den vara klar! Testa detta genom att droppa ner lite massa (förslagsvis medelst en tesked) i ett glas kallt vatten och se om den blir fast nog. Den kommer bli ännu lite hårdare när den svalnat än den hinner bli i vattenglaset så ta det med i beräkningen. Om du i det här steget får för dig att smaka på kolan, så se till att ha en stol i närheten när dina knän viker sig av den sublima smakupplevelsen.

Häll ut den färdiga kolamassan på ett bakplåtspapper (eller två, lagda omlott i en djup plåt om du gör en större sats, tänk då på att hälla på det översta pappret så det inte rinner in i skarven) och låt svalna. Typ över natten eller så. Eller några timmar i alla fall. Du kan ställa ut den om det är kallt, eller in i frysen om du har plats (det har INTE vi), men då blir den kanske för kall och så får du vänta på att den blir rumstempererad innan du kan börja klippa upp den.

För nästa steg är att klippa upp den. Nu, till skillnad från under kokningen, är teveserier helt på sin plats. Ställ datorn på köksbordet och sätt igång ett avsnitt av till exempel Firefly (traditionellt kolaklippningsprogram). Det är en fördel att lyssna i hörlurar, för pappren prasslar rätt mycket.

Klipp kolan i fina bitar. Klipp bakplåtspapper i fina bitar. Sammanför dessa. Det Enda Rätta sättet att göra detta är att först linda in kolan i pappret, sen twista ändarna åt samma håll som pappret är lindat. Är ni med? Det kommer bli uppenbart när ni gör det i alla fall, för gör man på det här sättet, håller twistningen ihop hela alltihopet på ett sympatiskt vis, annars twistar man liksom upp pappret från kolan igen.


Om kolan har blivit för hård, går det att bryta den i bitar och antingen äta som de är med risk för tänderna och livhanken, eller slänga i när man kokar en till sats kola. Då smälter den ihop med den nya kolan, och det gäller bara att hälla upp den lite tidigare den här gången.

Om kolan bli för mjuk, så att den fastnar i pappret, kan man kanske använda den som pålägg, eller ha på glass. Annars går det också att knyckla ner den med bakplåtspapper och allt i en kastrull och smälta på låg värme tills det går att ta ut bakplåtspappret och sedan koka kolan till rätt tjockhet. Jag säger inte varför jag vet detta, men jag vet.


Diska inte ur kastrullen på en gång! Det korrekta sättet är att först låta den svalna (länge! man kan bränna sig ordentligt!), sen skrapa ur allt man kan med en sked och äta, sen ställa kastrullen i blöt. Då löser nämligen kolaresterna upp sig, och det blir superlätt att diska.


Här är lite kola som jag gjorde förra året. Det är vanlig kola (3 dl grädde, 3 dl socker, 1 dl sirap, 3-5 msk kakao, alla tips och knep samma), men den är fin ändå.



söndag 9 december 2012

fredag 20 juli 2012

Vad händer utan en verkstad?

Det kliar i fingrarna efter längtan att göra något kreativt när jag har varit ifrån verkstaden för länge. Mitt lilla rum hos mamma är underbart, men jag har inte riktigt plats att göra annat än lite handsömnad och broderi. Jag som vill binda böcker! Marmorera! Och sedan... händer sånt här.

"Hm, det är ju ränder i tandkrämen, då borde man kunna..."
Solfjädermarmor och dubbelkam.

måndag 11 juni 2012

Hemma igen

Efter en helt galen vecka med flytt från Leksand, nattarbete på chokladfabriken och så besök tillbaka i Leksand för en väns studentfirande, är jag äntligen hemma. Något slags lugn har infunnit sig - idag har jag till och med hunnit sita vid datorn i mer än fem minuter!

Dessutom fich jag en produktivitetskick, så jag har plockat och kanderat blommor som ska bli tårtdekorationer. Det var lättare än jag föreställt mig, men ganska sockrigt och kladdigt.

Jag har blivit bortskämd i Leksand där jag bakade allt bröd själv. Affärsbröd är helt enkelt inte lika gott längre. Så samtidigt som kanderingen såg jag till att baka bröd på det som blivit över av frukostgröten.



måndag 21 maj 2012

Silverbok



Jag sågar...
...och bankar...

...och bygger en bok!

Så här går det när bokbindare får leka med silver.


lördag 28 april 2012

Pappersblommor



Till vernissagen av skolans utställning - pappersblommor som vi lämnade in till floristen och fick i blomsterarrangemang. Spillbitar av marmorerade papper, grenar från ett träd som hade de mest fantastiska nyutspruckna löv jag någonsin sett.

tisdag 24 april 2012

Pergament del ett

Så var det äntligen dags att börja göra vårt eget pergament! Bilderna är tagna av Sandra Merten.

Fårskinnen hade varit insaltade för att hålla sig, så till att börja med gick vi ner till Siljan och sköljde ur dem.

Det var... en upplevelse. Slabbigt och illaluktande, men ganska kul ändå.

...och så i med den i tunnan igen! De var bra mycket tyngre när de var blöta.

Tillbaka på skolan blandade vi till ett kalkbad som skinnen ska få stå i. Det gör att håret lossnar och går att skrapa av.

Tyngd på så att inte locket ramlar av. Nu ska vi röra i dem varje dag i två-tre veckor (beroende på hur varmt det är), sen blir det dags för nästa steg.

måndag 23 april 2012

Tvillingkapitäl




Det här ska bli en anteckningsbok - eller kanske två? Ett tvillingband ska det bli, åt Emma Andersson som ska ge mig en handstickad schal i utbyte. Jag älskar att känna hantverkare.

tisdag 17 april 2012

Veronika och drakungen

Så är den äntligen klar!

Texten är alltså skriven av min pappa, Ulf Lundström, och det är han som har målat bilden jag har på framsidan (med en liten Alba som modell) och anfangerna som är tagna ur originalboken. Pop up-bilderna är det jag som har pysslat ihop, både tecknat och konstruerat.


onsdag 11 april 2012

Veronika och drakungen

Minns ni pop up-skissen jag visade förut? Jag är klar med den riktiga versionen nu. Eller, tja, med just det uppslaget i alla fall. Fyra uppslag färdiga, fyra kvar. Det ska nog gå.

Så här ser hon ut!


tisdag 27 mars 2012

En (mar)dröm i rosa

Okej, så att alla är med från början - när jag pratar om klot så pratar jag väldigt sällan om såna där runda saker. Klot i bokbindarvärlden är ett överdragsmaterial av tyg som är behandlat för att lim inte ska kunna tränga igenom det.

Då så.

Förra veckan var vi på studiebesök på bland annat Zetatrade i Sollentuna. De säljer papper, klot och annat spännande. Egentligen har de ingen styckförsäljning, men efter en föreläsning om alla olika papper och klot som finns (som var bland det mest inspirerande jag varit på) fick vi gå in till den del av lagret där det fanns olika prover och handla.

Det var då jag hittade Klotet med stort K. Det var något av det mest fantastiska jag någonsin sett. Jag visste att mitt liv skulle kännas tomt och fattigt utan det. Jag köpte genast två meter.

Det är dessvärre inte alla som förstår hur otroligt underbart detta klot är. Lena i min klass kan knappt ta i det. Titeln är för hennes skull.

...och så här blev det på en bok!

Ja, det är glittrigt. Rosa och glittrigt.
Om ni blir chockade över att det här är mitt favoritklot någonsin så känner ni mig inte så bra som ni trodde.

Pappret marmorerade jag i ettan. På något sätt påminner det mig om Batman.

fredag 16 mars 2012

Pågående projekt

Det här är första steget på en bok till vårutställningen på Leksands Kulturhus. 

En bok om folkdräkter i Dalarna som Sara vill ha inbunden. Jag lyckades tappa bort tre sidor från den i går och höll på att få panik. Som tur var hittade jag dem, instuckna på ett annat ställe i boken, innan jag hann ringa Sara och fråga ifall hon verkligen behövde sakregistret...

torsdag 8 mars 2012

Mer marmor!

Förlåt, jag kan bara inte låta bli. Några papper till! 

tisdag 6 mars 2012

Marmorering

Nu har jag till slut (efter ett långt bråk med skrivaren, så klart) scannat några av de papper jag marmorerade förrförra veckan!

 
 
 Jag insåg just att hälften av de som läser det här inlägget bara kommer att förstå hälften av orden, så jag kanske ska förklara lite...
Det jag har gjort här är karmarmor. Man har ett stort kar, till exempel ett sånt som man framkallar foton i (om det säger er mer) och fyller det med riktigt slemmigt tapetklister. Då kan man måla eller stänka färg på ytan (jag har använt akrylfärg utspädd med vatten) och dra mönster i den med kammar och pinnar. Sen lägger man på ett papper (försiktigt så att det inte blir luftbubblor) och när man tar upp det har mönstret fastnat på pappret. Mycket listigt.

onsdag 22 februari 2012

Det bästa som finns

Det bästa som finns i hela världen, det är marmorering. Jag har hållit till i marmoreringsrummet i tre eftermiddagar nu. I morgon ska jag räkna hur mycket papper det faktiskt har blivit (jag är lite rädd) och visa bilder på de som blev bra. Så länge får ni nöja er med en bild på karet innan jag lagt på pappret.


måndag 13 februari 2012

En uppfällbar skiss

Tvåornas utställning, som vi treor får hänga med på, ska heta Sagolika Bokband. Till den tänkte jag bland annat göra en pop up-bok av Veronika och Drakungen, en bilderbok som min pappa skrev när jag var liten. Mellan allt annat jag pysslar med nu sitter jag därför och viker papper för att göra en slags skiss för varje uppslag. Allt måste gå att vika upp snyggt, och så måste det ju vara lite avancerat så att jag kan skryta med det sen. Vi får se hur det går.

Hur länge har Veronika haft ägget i sin hand?
Hon känner att det darrar lätt och sjunger svagt ibland...


tisdag 7 februari 2012

Islamskt bokband

Jag visade en detalj av dekorationen förut, men nu är jag äntligen klar med mitt islamska bokband.
Klicka på läs mer för fler bilder!

måndag 6 februari 2012

Fler tips!

Efter min utläggning om fiberriktning och varför man inte får göra lajvböcker av dubbelvikta A4-papper, lovade några av deltagarna på workshopen att jag skulle skriva ihop en lista på pappersbutiker, så här kommer lite fler tips!

En del tycker kanske att det är lite långt till Djura i Dalarna (då har ni å andra sidan nära att hälsa på mig efteråt!), men som tur är har Djura Bok- & Pappersverkstad en internetbutik! Där finns en del färdiga produkter, en del verktyg och framför allt mängder av fantastiska papper. Det är väl värt ett besök, men jag varnar för att man efter ett tags omkringtittande kan upptäcka att man har råkat beställa alldeles för mycket papper.

På lite närmare avstånd om man bor i Stockholm (och vem gör inte det? Ja, utom jag då...) är Papper för Konstnärer på Upplandsgatan 37. De har en del snygga överdragspapper, men det som är mest intressant är att de har en hel del olika bra inlagepapper (det vill säga papperna som ska vara bokens sidor) i stora storlekar, så att man kan kapa ner dem till rätt storlek och fiberriktning själv.

Bra inlagepapper finns även på Antalis, Birger Jarlsgatan 23 i Stockholm. De har också en butik i Göteborg.

Matton har en hel del papper, även om de är mer inriktade på övrigt konstnärsmaterial. De finns i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Och så får ni inte glömma Papp Limited på Hornsgatan 42 A i Stokholm, som jag redan har tipsat om.


Det här är förstås bara en kort lista, men det är de ställen jag kan och vet är bra.

Workshop på Prolog

I helgen var jag på lajvkonventet Prolog, där jag och min klasskompis Steffie höll två workshops i medeltida bokband. Det är verkligen kul att lära ut saker, och ännu mer kul när ens elever till stor del redan är hantverkare, som vet hur man tänker med händerna och kommer med egna idéer och variationer.

Steffie förklarar häftning.

En av våra fina workshopdeltagare och hennes fantastiska bok.