Ett himmelskt recept

Okej, såhär är det dårå, här kommer Albas Saffranskokoskola, inklusive alla hemliga knep och tips:

1 burk kokosmjölk. Jag har en teori om att eftersom kolakokning handlar om att liksom koka bort vattnet, kan det vara en smart idé att bara ta den tjocka biten av kokosmjölken, och hälla bort den vattninga direkt. Detta ska testas, kanske i morgon. Jag har också en teori om att det går att göra varm choklad på den vattniga kokosmjölken. Vidare rapport kommer. Och jag tror att jag börjar om med receptet.

1 burk kokosmjölk
Typ 2 dl socker
Typ 0,5 dl sirap
En nypa salt
En nypa saffran
Kanske lite vaniljsocker? Det hade jag inte i, men jag tror starkt på det.
En stor portion tålamod

Nedhäll alla ingredienser i en kastrull som är lite större än du tror att den behöver vara. Spara tålamodet, du kommer att behöva det. Koka upp under ivrig omrörning (mest för att det blir roligare så).

Koka på svag värme - sådär lagom så att det bubblar men inte bränner fast - i alldeles för lång tid. Jag menar det. Det tog mig en och en halv timme i morse. Minst. Det är också därför jag tror att det kan vara en bra idé att hälla bort det tidigare nämnda kokosvattnet. Rör om då och då. Se inte på teveserier om du inte har bra självkontroll och kommer ihåg att pausa för att röra om då. Det har jag, naturligtvis, så jag får se på QI samtidigt.

När det börjar tjockna är det dags att hålla lite bättre koll (börja till exempel inte prata med din sambo om inte hon också vet att du gör kola och kan påminna dig då och då...) för när som helst kan den vara klar! Testa detta genom att droppa ner lite massa (förslagsvis medelst en tesked) i ett glas kallt vatten och se om den blir fast nog. Den kommer bli ännu lite hårdare när den svalnat än den hinner bli i vattenglaset så ta det med i beräkningen. Om du i det här steget får för dig att smaka på kolan, så se till att ha en stol i närheten när dina knän viker sig av den sublima smakupplevelsen.

Häll ut den färdiga kolamassan på ett bakplåtspapper (eller två, lagda omlott i en djup plåt om du gör en större sats, tänk då på att hälla på det översta pappret så det inte rinner in i skarven) och låt svalna. Typ över natten eller så. Eller några timmar i alla fall. Du kan ställa ut den om det är kallt, eller in i frysen om du har plats (det har INTE vi), men då blir den kanske för kall och så får du vänta på att den blir rumstempererad innan du kan börja klippa upp den.

För nästa steg är att klippa upp den. Nu, till skillnad från under kokningen, är teveserier helt på sin plats. Ställ datorn på köksbordet och sätt igång ett avsnitt av till exempel Firefly (traditionellt kolaklippningsprogram). Det är en fördel att lyssna i hörlurar, för pappren prasslar rätt mycket.

Klipp kolan i fina bitar. Klipp bakplåtspapper i fina bitar. Sammanför dessa. Det Enda Rätta sättet att göra detta är att först linda in kolan i pappret, sen twista ändarna åt samma håll som pappret är lindat. Är ni med? Det kommer bli uppenbart när ni gör det i alla fall, för gör man på det här sättet, håller twistningen ihop hela alltihopet på ett sympatiskt vis, annars twistar man liksom upp pappret från kolan igen.


Om kolan har blivit för hård, går det att bryta den i bitar och antingen äta som de är med risk för tänderna och livhanken, eller slänga i när man kokar en till sats kola. Då smälter den ihop med den nya kolan, och det gäller bara att hälla upp den lite tidigare den här gången.

Om kolan bli för mjuk, så att den fastnar i pappret, kan man kanske använda den som pålägg, eller ha på glass. Annars går det också att knyckla ner den med bakplåtspapper och allt i en kastrull och smälta på låg värme tills det går att ta ut bakplåtspappret och sedan koka kolan till rätt tjockhet. Jag säger inte varför jag vet detta, men jag vet.


Diska inte ur kastrullen på en gång! Det korrekta sättet är att först låta den svalna (länge! man kan bränna sig ordentligt!), sen skrapa ur allt man kan med en sked och äta, sen ställa kastrullen i blöt. Då löser nämligen kolaresterna upp sig, och det blir superlätt att diska.


Här är lite kola som jag gjorde förra året. Det är vanlig kola (3 dl grädde, 3 dl socker, 1 dl sirap, 3-5 msk kakao, alla tips och knep samma), men den är fin ändå.

Den första bok jag gjort på alldeles för länge

...är en tårta! Gjord till ThankGodIt'sOver-partyt med min NaNoWriMo-region.

Vad händer utan en verkstad?

Det kliar i fingrarna efter längtan att göra något kreativt när jag har varit ifrån verkstaden för länge. Mitt lilla rum hos mamma är underbart, men jag har inte riktigt plats att göra annat än lite handsömnad och broderi. Jag som vill binda böcker! Marmorera! Och sedan... händer sånt här.

"Hm, det är ju ränder i tandkrämen, då borde man kunna..."
Solfjädermarmor och dubbelkam.

Hemma igen

Efter en helt galen vecka med flytt från Leksand, nattarbete på chokladfabriken och så besök tillbaka i Leksand för en väns studentfirande, är jag äntligen hemma. Något slags lugn har infunnit sig - idag har jag till och med hunnit sita vid datorn i mer än fem minuter!

Dessutom fich jag en produktivitetskick, så jag har plockat och kanderat blommor som ska bli tårtdekorationer. Det var lättare än jag föreställt mig, men ganska sockrigt och kladdigt.

Jag har blivit bortskämd i Leksand där jag bakade allt bröd själv. Affärsbröd är helt enkelt inte lika gott längre. Så samtidigt som kanderingen såg jag till att baka bröd på det som blivit över av frukostgröten.

Silverbok

Jag sågar...

...och bankar...

...och bygger en bok!

Så här går det när bokbindare får leka med silver.

Pappersblommor

Till vernissagen av skolans utställning - pappersblommor som vi lämnade in till floristen och fick i blomsterarrangemang. Spillbitar av marmorerade papper, grenar från ett träd som hade de mest fantastiska nyutspruckna löv jag någonsin sett.

Pergament del ett

Så var det äntligen dags att börja göra vårt eget pergament! Bilderna är tagna av Sandra Merten.

Fårskinnen hade varit insaltade för att hålla sig, så till att börja med gick vi ner till Siljan och sköljde ur dem.

Det var... en upplevelse. Slabbigt och illaluktande, men ganska kul ändå.

...och så i med den i tunnan igen! De var bra mycket tyngre när de var blöta.

Tillbaka på skolan blandade vi till ett kalkbad som skinnen ska få stå i. Det gör att håret lossnar och går att skrapa av.

Tyngd på så att inte locket ramlar av. Nu ska vi röra i dem varje dag i två-tre veckor (beroende på hur varmt det är), sen blir det dags för nästa steg.

Tvillingkapitäl

Det här ska bli en anteckningsbok - eller kanske två? Ett tvillingband ska det bli, åt Emma Andersson som ska ge mig en handstickad schal i utbyte. Jag älskar att känna hantverkare.

Veronika och drakungen

Så är den äntligen klar!

Texten är alltså skriven av min pappa, Ulf Lundström, och det är han som har målat bilden jag har på framsidan (med en liten Alba som modell) och anfangerna som är tagna ur originalboken. Pop up-bilderna är det jag som har pysslat ihop, både tecknat och konstruerat.

Veronika och drakungen

Minns ni pop up-skissen jag visade förut? Jag är klar med den riktiga versionen nu. Eller, tja, med just det uppslaget i alla fall. Fyra uppslag färdiga, fyra kvar. Det ska nog gå.

Så här ser hon ut!

En (mar)dröm i rosa

Okej, så att alla är med från början - när jag pratar om klot så pratar jag väldigt sällan om såna där runda saker. Klot i bokbindarvärlden är ett överdragsmaterial av tyg som är behandlat för att lim inte ska kunna tränga igenom det.

Då så.

Förra veckan var vi på studiebesök på bland annat Zetatrade i Sollentuna. De säljer papper, klot och annat spännande. Egentligen har de ingen styckförsäljning, men efter en föreläsning om alla olika papper och klot som finns (som var bland det mest inspirerande jag varit på) fick vi gå in till den del av lagret där det fanns olika prover och handla.

Det var då jag hittade Klotet med stort K. Det var något av det mest fantastiska jag någonsin sett. Jag visste att mitt liv skulle kännas tomt och fattigt utan det. Jag köpte genast två meter.

Det är dessvärre inte alla som förstår hur otroligt underbart detta klot är. Lena i min klass kan knappt ta i det. Titeln är för hennes skull.

...och så här blev det på en bok!

Ja, det är glittrigt. Rosa och glittrigt.

Om ni blir chockade över att det här är mitt favoritklot någonsin så känner ni mig inte så bra som ni trodde.

Pappret marmorerade jag i ettan. På något sätt påminner det mig om Batman.

Pågående projekt

Det här är första steget på en bok till vårutställningen på Leksands Kulturhus. 

En bok om folkdräkter i Dalarna som Sara vill ha inbunden. Jag lyckades tappa bort tre sidor från den i går och höll på att få panik. Som tur var hittade jag dem, instuckna på ett annat ställe i boken, innan jag hann ringa Sara och fråga ifall hon verkligen behövde sakregistret...

Mer marmor!

 

Förlåt, jag kan bara inte låta bli. Några papper till! 

Marmorering

Nu har jag till slut (efter ett långt bråk med skrivaren, så klart) scannat några av de papper jag marmorerade förrförra veckan!

 

 

 Jag insåg just att hälften av de som läser det här inlägget bara kommer att förstå hälften av orden, så jag kanske ska förklara lite...

Det jag har gjort här är karmarmor. Man har ett stort kar, till exempel ett sånt som man framkallar foton i (om det säger er mer) och fyller det med riktigt slemmigt tapetklister. Då kan man måla eller stänka färg på ytan (jag har använt akrylfärg utspädd med vatten) och dra mönster i den med kammar och pinnar. Sen lägger man på ett papper (försiktigt så att det inte blir luftbubblor) och när man tar upp det har mönstret fastnat på pappret. Mycket listigt.

Det bästa som finns

Det bästa som finns i hela världen, det är marmorering. Jag har hållit till i marmoreringsrummet i tre eftermiddagar nu. I morgon ska jag räkna hur mycket papper det faktiskt har blivit (jag är lite rädd) och visa bilder på de som blev bra. Så länge får ni nöja er med en bild på karet innan jag lagt på pappret.

En uppfällbar skiss

Tvåornas utställning, som vi treor får hänga med på, ska heta Sagolika Bokband. Till den tänkte jag bland annat göra en pop up-bok av Veronika och Drakungen, en bilderbok som min pappa skrev när jag var liten. Mellan allt annat jag pysslar med nu sitter jag därför och viker papper för att göra en slags skiss för varje uppslag. Allt måste gå att vika upp snyggt, och så måste det ju vara lite avancerat så att jag kan skryta med det sen. Vi får se hur det går.

Hur länge har Veronika haft ägget i sin hand?
Hon känner att det darrar lätt och sjunger svagt ibland...

Islamskt bokband

Jag visade en detalj av dekorationen förut, men nu är jag äntligen klar med mitt islamska bokband.
Klicka på läs mer för fler bilder!

Fler tips!

Efter min utläggning om fiberriktning och varför man inte får göra lajvböcker av dubbelvikta A4-papper, lovade några av deltagarna på workshopen att jag skulle skriva ihop en lista på pappersbutiker, så här kommer lite fler tips!

En del tycker kanske att det är lite långt till Djura i Dalarna (då har ni å andra sidan nära att hälsa på mig efteråt!), men som tur är har Djura Bok- & Pappersverkstad en internetbutik! Där finns en del färdiga produkter, en del verktyg och framför allt mängder av fantastiska papper. Det är väl värt ett besök, men jag varnar för att man efter ett tags omkringtittande kan upptäcka att man har råkat beställa alldeles för mycket papper.

På lite närmare avstånd om man bor i Stockholm (och vem gör inte det? Ja, utom jag då...) är Papper för Konstnärer på Upplandsgatan 37. De har en del snygga överdragspapper, men det som är mest intressant är att de har en hel del olika bra inlagepapper (det vill säga papperna som ska vara bokens sidor) i stora storlekar, så att man kan kapa ner dem till rätt storlek och fiberriktning själv.

Bra inlagepapper finns även på Antalis, Birger Jarlsgatan 23 i Stockholm. De har också en butik i Göteborg.

Matton har en hel del papper, även om de är mer inriktade på övrigt konstnärsmaterial. De finns i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Och så får ni inte glömma Papp Limited på Hornsgatan 42 A i Stokholm, som jag redan har tipsat om.


Det här är förstås bara en kort lista, men det är de ställen jag kan och vet är bra.

Workshop på Prolog

I helgen var jag på lajvkonventet Prolog, där jag och min klasskompis Steffie höll två workshops i medeltida bokband. Det är verkligen kul att lära ut saker, och ännu mer kul när ens elever till stor del redan är hantverkare, som vet hur man tänker med händerna och kommer med egna idéer och variationer.

Steffie förklarar häftning.

En av våra fina workshopdeltagare och hennes fantastiska bok.

Det där med torktider

När man binder böcker är det som tar längst tid inte själva arbetet, utan att vänta på att limmet ska torka. Jag har alltid flera projekt på gång samtidigt, så att jag kan börja på något annat när det jag höll på med lagts på tork.
Det här är min kära klasskamrat Lenas torktidsprojekt: Läderklädda naglar, med iläggningar och bling. Något ska man ju använda läder-spillbitarna till...

En riktigt mysig butik

I början av december öppnade Papp Limited på Hornsgatan. Det kom som en chock för mig när jag fick veta det för några veckor sedan. Jag har gått förbi där flera gånger och helt enkelt missat en butik som är som gjord för mig!
När jag var i Stockholm i torsdags såg jag genast till att åtgärda detta.

Det är en liten och mysig butik, med ett schysst sortiment snygga och välgjorda lådor och böcker. Mer intressant för mig var att det dessutom fanns bokbindarmaterial, verktyg och klot och annat som kan vara svårt att få tag på. Jag har äntligen någonstans att skicka mina stockholmsvänner som undrar var jag köper mina saker, istället för att säga "Ehm, jag köper det i skolan och beställer från Tyskland".
Att de dessutom funderar på att ta in lite papper handmarmorerade av till exempel mig tycker jag är ett slutgiltigt bevis på ägarnas goda smak och omdöme.

Läder och Lego

Vi kommer att ha en kortkurs i skinndekorationer (närmare bestämt påläggning, inläggning och bredvidläggning). Gästläraren som var här visade en hel massa fantastiska dekorationer, bland annat en där det satt en legobit på pärmen.

Jag har precis köpt Sherlock Holmes-legogubbar.

Jag har en Plan. Det kommer att bli fantastiskt.

Det islamska bokbandet som jag visade en detalj av är färdigt, förresten. Nu ska jag bara lyckas ta lite bra bilder på det...

Fleur-de-lis

Vi håller på att lära oss en teknik med det tilltalande namnet knäpprygg. En stor och tjock bok ska det bli. I förrgår kapade jag till massor av papper. Det som blev över på sidan av varje ark var precis lagom stort att göra A4 med liggande fiberriktning, som jag kommer kunna skriva ut böcker på sen. Det som blev över från det var tillräckligt stort för ett litet och sött projekt som på något sätt åt hela min dag.

Lite blandade häfttekniker på ryggen, i oblekt lintråd.

Pärlorna var kanske egentligen för stora, men nu blev det ett snyggt mönster av det. Bandet jag häftar på är en spillbit från skinnskärpningen.

Försättset är också en spillbit från knäppryggstillverkningen.

Omslaget matchar försättset med en broderad fler-de-lis i linnetråd.

Faktiskt skolarbete

Jag har tagit mig i kragen och fortsatt med böcker som jag faktiskt ska binda. Det här är pärmen till ett islamskt bokband, med tråddekorationer som kommer synas i relief när jag klär den med skinn.

Första dagen på vårterminen

...dekorerar jag brev och funderar på att lägga mig tidigare.